Elfsborg inledde matchen mot IFK Göteborg katastrofalt med många felpass och till synes utan tydlig spleidé. Dessutom fick Göteborg en från åskådarplats sett billig straff efter 3 minuter som Martin Ericsson satte säkert i högra hörnet. Om det verkligen var straff eller inte skall jag låta vara osagt p.g.a. dålig översikt över situationen.

Göteborg fortsatte spela bra fotboll samtidigt som Elfsborg fick jaga boll. Dock var inte de gula helt utan chanser men saknade udd i avsluten. Göteborg kunde i stället utöka till 2-0 genom Gustaf Andersson efter sjabbel i Elfsborgsförsvaret. Resultatet i detta läget var helt rättvist.

I slutet av första halvlek fick Niklas Gudmundsson utgå och in kom brassen Bruno Franca Fogaca som blev den injektion Elfsborg behövde. Han visade direkt prov på sin fina teknik och sitt vägvinnande spel men framförallt var man imponerad över den enorma kämparglöd han visade, en glöd övriga spelare verkade sakna.

I andra halvlek jobbade Elfsborg sig tillbaka i matchen och radade upp målchanser som till slut skulle ge resultat genom mål av Andreas Klarström som obehindrat fick gå hela vägen fram till Göteborgs straffområdeslinje där han avfyrade kanonen och satte 2-1. Nu var Elfsborg riktigt på gång.

Det fina spelet fortsatte och Klarström hade bl.a. även ett stolpskott och Jesper Bengtsson nickade tätt utanför. Göteborg kom dock tillbaka och var återigen nära att få ytterligare en straff men fick nöja sig med en resultatlös frispark tätt utanför straffområdet.

När drygt 5 minuter återstod av matchen fick Elfsborg ett farligt frisparksläge precis utanför straffområdet som Stefan Andreasson sköt. Som brukligt sjöng Guliganerna "Stefan Andreasson skjuter för att döda!", vilket han också gjorde och ställningen var 2-2. Resten av matchen slog lagen vakt om sin poäng och inga riktigt farliga chanser skapades. 2-2 var till hela matchen sett ett rättvist resultat.