HEM
 
HISTORIA & STATISTIK
    ALLMÄN FAKTA
    SÄSONGSFAKTA
    GULDÅREN
    HISTORIEN OM ELFSBORG
    SPELARE GENOM TIDERNA
    TRÄNARE GENOM TIDERNA
    PUBLIKSTATISTIK
    MOTSTÅNDARE
    LAGSTATISTIK
    SPELARE - MÅL
    SPELARE - ÖVRIGT
    ALLSVENSKAN - ÖVRIGT
    MATCHRAPPORTER
 
OMRÖSTNINGAR
 
QUIZ
 
KRÖNIKOR & INTERVJUER
      Krönikor
    Intervjuer
 
BORÅS ARENA

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sidan uppdaterad:

 

 

 

Supporterintervjun - Daniel Sandbecker

Här får du som besökare chansen att varje vecka lära känna en guligan från något av landets alla hörn. Först ut är Daniel Sandbecker, en 30 årig guligan bosatt på västkusten vars lyckligaste ögonblicket som Elfsborgare var när Elfsborg vann straffsparksläggningen i cupfinalen på Stadsparksvallen i Jönköping.

Namn:
Daniel Sandbecker
Ålder:
30 år
Bor:
Göteborg
Aktiv supporter sedan:
1995
Typ av engagemang för klubben:
Verbalt läktarstöd och virtuellt debatterande



Hur kommer det sig att du blev Elfsborgare?

Jag är uppvuxen i Borås, och var väl som liten på en del matcher ihop med pappa. Det var dock först 1995, på vårderbyt mot Norrby, som jag blev gul på allvar. BT hade skrivit många spaltmeter inför matchen, och det kändes som om det skulle bli en riktig fest. Jag gick dit för att "se på spektaklet" - och blev helt biten av Elfsborgs härliga spel. Tur att det inte var höstderbyt jag fick se ... Jag såg många matcher det året, både hemma och borta, inte minst för att få se profilerna Matte Svensson, Mats Rotting och Nemanja Miljanovic.

Hur är du som person på läktaren?

Verbal. När jag blir upprörd eller engagerad har jag svårt att hålla tillbaka och försöker ibland, kanske något naivt, kommunicera mina åsikter med både domare och spelare.

Jag sjunger gärna med i klackens sånger, men står på hemmamatcherna tillsammans med mina kompisar en bit ifrån. Enstaka gånger har jag suttit på sittplats, men de uttryck som mitt engagemang tar är inte lika uppskattade där.

Beskriv hur en bra supporter ska vara.

Oj, det var svårt. Jag får väl svara utifrån mig själv, och det är nog just det jag försöker vara på läktaren - mig själv. Det är ju svårt att få folk att kliva ur sin vanliga roll, och jag tror inte man kan förvänta sig att alla ska ropa och sjunga på läktaren.

Fast det är klart att jag tycker det är viktigt att man stöttar laget och är positiv. Bland det värsta jag vet är när oron sprider sig på Ryavallens läktare, när alla suckar och klagar och bara väntar på ett baklängesmål. Det är då stödet från supportrarna behövs som bäst - vi som törs ropa måste överrösta den där samlade ångesten, annars är jag säker på att spelarna känner av den och presterar sämre.

Drömmen är trots allt att alla i publiken sjunger och bidrar till att skapa stämning. Förhoppningsvis kan den nya arenan vara en hjälp på traven, men då gäller det att ta vara på det sug den kommer att skapa.

Är du en person som lätt gnäller och kräver tränarens avgång då det går dåligt för laget?

Nej, jag är nog snarare tvärtom och försöker stötta och se det positiva. Överhuvudtaget tror jag oförbehållsam kritik sällan leder till någon form av förbättring. Men ibland kan nog även det omvända gå till överdrift. Jag var en av de som i det längsta försvarade K-G Björklund. När han till slut fick gå och det framkom hur spelarna hade upplevt situationen blev det ju uppenbart att det var vi som ifrågasatte kritiken som hade fel.

VG är samlingsplatsen för oss Elfsborgare. Hänger du med i allt som skrivs?

Ja. Jag tror att jag läst alla inlägg sedan jag registrerade mig i maj 1997. Törs inte tänka på hur många timmar som gått åt. Men det är kul att kunna diskutera och få information som man annars hade missat, och engagemanget skapar engagemang - antalet skribenter växer hela tiden. Jag tror att det är bra för Elfsborg

Ungefär hur många matcher ser du live per år?

Det har varierat en del, de senaste åren har det nog blivit omkring 10-15, inklusive cupmatcher.

Elfsborgsmål du aldrig glömmer.

Stefan Andreassons frisparkskanon mot Gunnilse på Hjällbovallen 1996! Fast Anders Svenssons drömmål mot Malmö 1999 var ju också rätt hyfsat. Tyvärr var jag inte på plats när Hasse Berggren gjorde mål från mittcirkeln.

Lyckligaste ögonblicket som Elfsborgare?

När Elfsborg vann straffsparksläggningen i cupfinalen på Stadsparksvallen i Jönköping. Dramatiken och nervositeten gjorde att segerruset blev enormt!

Egentligen kanske det borde ha varit när laget tog sig tillbaka upp i allsvenskan, men den avslutande 0-0-machten var inte så upphetsande.


Match jag helst av allt vill glömma.

Just nu är det nog förlusten mot Malmö. Till matcher jag redan har förträngt hör bortaförlusten mot Frölunda 2000 (bedrövligt spel!) och utskåpningen borta mot ÖIS 1999, där ÖIS var tvungna att hjälpa Elfsborg att göra mål.


Vi frågar / Du svarar:

Ryavallen: Grå och kall.
Guliganerna: Klappar för fort ;-)
Sittplats: Alldeles för tyst.
Bengaler: Nja.
Bortaresor: Önskar det blev fler.
Allsvenskan: Kul med det större intresset!


Sammanställd av Erik Blomkvist 2004-04-27