Västderbyna mot IFK Göteborg är alltid något speciellt och så skulle även denna match komma att bli. Två hittils obesegrade lag skulle ta chansen att hänga på Örgryte i toppen. Men att slå Blåvitt på Gamla Ullevi är inget som hör till vanligheterna även om Elfsborg har haft ganska lätt för IFK de senaste åren. Lite oro före matchen var hur Elfsborg skulle kunna stå upp försvarsmässigt nu när Martin Andersson blivit skadad och så även Martin Strömberg. Efter matchen var det bara att konstatera att nämde Andersson knappast saknades för på hans plats spelade en lysande Joakim Alexandersson. Det var en fröjd att se hur han gång på
gång avväpnade Blåvitts anfallare Gustaf Andersson.

Till matchen då. Första halvlek präglades till en början av (om man får använda uttrycket) "Hawaiihockey" med chanser i varje anfall åt båda håll. Första riktigt vassa chansen var dock Elfsborgs efter c:a 10 minuters spel då Lasse Nilsson i det närmaste kom fri och avlossade ett skott som dock gick rakt på Bengt Andersson i IFK-målet. Därefter tog Elfsborg över spelet totalt och dominerade resten av första halvlek. Lasse Nilsson höll hela IFK:s backlinje sysselsatt och hade bl.a. ytterligare en chans då hans vände inåt straffområdet och sköt tätt utanför. Även Daniel Ung var nära att sätta bollen i mål då han kom upp på en hörna och satte pannan till bollen men Bengt Andersson var välplacerad. Men utdelning skulle komma. Återigen var det Lasse Nilsson som satte fart genom att sysselsätta fyra(!) IFK-försvarare för att sedan frispela Andreas Drugge som kom in ifrån högerkanten och lossade stora kanonen vilket innebar 1-0 till Elfsborg. Under denna period i matchen var det spel mot ett mål och Elfsborg visade upp sin bästa sida med bländande passningspel och teknik, IFK kom ingenstans.

I slutet av halvleken fick dock blåvitt sin stora chans då Tomas Rosenkvist fick stå nära mål och skjuta men fick snedträff och bollen gick utanför.

I andra halvlek kom Blåvitt ut som ett helt nytt lag och den fösta kvarten var det spel mot ett mål med en kraftig IFK-dominans och det fina spelet från första halvlek hade tydligen glömts kvar i omklädningsrummet. Jag tror inte att jag ljuger om jag säger att Elfsborg inte hade bollen under kontroll på IFK:s planhalva under första kvarten. Logiskt sett kom också en kvittering då Sebastian Henriksson fick bollen efter en tilltrasslad situation i Elfsborgs straffområde och via stolpen kunde sätta bollen i mål.

IFK hade sedan bud på ett ledningsmål men istället kunde Lasse Nilsson på kontring utnyttja ett missförstånd mellan IFK:s mittbackar och springa emellan. Helt ren med Bengt Andersson gjorde Lasse inget misstag och satte bollen i mål. Resten av matchen var en pärs där bollen i ena stunden var ytterst nära att hamna i nätmaskorna bakom Johan Wiland för att andra stunden vara en tåspets från att hamna i målburen på motsatt sida. Några fler mål skulle det dock inte komma att bli utan Elfsborg redde ut stormen trots att lysande Fredrik Stenman fått utgå p.g.a. skada. Därmed kunde kunde man ta med sig alla tre poäng hem till Borås.

Noterbart var också att Magnus Samuelsson gjorde debut för Elfsborg då han fick hoppa in på det centrala mittfältet i mitten av andra halvlek vilket han gjorde mycket bra. Han var ofta spelbar och vann mycket boll. Skall bli intressant att se honom i fortsättningen.