Årets viktigaste allsvenska match för Elfsborg var den mot i praktiken redan nedflyttningsbara Trelleborg. TFF som var tvugna att vinna sina tre resterande matcher för att överhuvudtaget ha en chans att stanna kvar i allsvenskan.

Att det var två bottenlag som möttes märktes tydligt i första halvlek där felpassen var många och oförmågan att göra rätt sak vid rätt tillfälle var stor. Elfsborg försökte dock mest och hade mest boll men avsluten var få och dåliga. Det var istället TFF som skulle få matchens första farlighet då man träffade ramvirket med ett hårt vristskott. Detta var för övrigt Trelleborgs enda kvalificerade målchans under hela matchen.

Elfsborg var det bättre laget och kunde i halvlekens sista minut göra 1-0 genom planens bäste spelare, Andreas Drugge som därmed gjorde sitt första allsvenskan mål i karriären.

I andra halvlek ökade Elfsborg tempot och passningsspelet var helt plötsligt flera klasser bättre. Jurica Siljanoski hade ett flertal lägen att göra 2-0 men bollen smet tätt utanför vid samtliga tillfällen. Även L-G Carlstrand och Martin Andersson hade nickar som gick tätt över.

Trelleborg kämpade tappert men hade väldigt svårt att skapa något farligt. Enda chansen under halvleken var ett långskott som gick halvmetern över en i stort sett sysslolös Johan Wilands ribba. I stället kunde Elfsborg öka på till 2-0 genom inhopparen Bruno som fick bollen fri och på sin egen retur satte bollen i mål på övertid.

Ett sent mål i varje halvlek av två stora anfallslöften som kanske blir ett giftigt anfallspar nästa säsong, vem vet...?