I andra halvlek mattades AIK och Elfsborg fick mer
och mer att säga till om spelmässigt. Man
kom högre upp i banan och man såg betydligt
aggresivare och starkare ut än tröttnande
AIK:are. Matchen var dock fortfarande jämn och
kunde sluta precis hur som helst. Målchanserna
avlöste varandra. Johan Karlsson
hade bl.a. två farliga distansskott som med Anders
Svensson presision hade hamnat i nätmaskorna.
AIK var farligt nära att få en straff i mitten
av halvleken då Mats Rubarth
drogs ned. Blev själv mycket förvånad
att straff inte utdömdes. Men med tanke på
frilägessituationen i första halvlek hade
väl rättvisa skipats då. AIK var framme
ytterligare gånger och hade ett kanonläge
att göra 1-0 med ett skott ett par meter från
mål som Wiland dock reflexräddade.
När fem minuter återstod av ordinarie tid
var ställningen fortfarande 0-0 vilket man kände
sig ganska nöjd med trots allt, framförallt
eftersom backlinjen uppträtt mycket stabilt och
disciplinerat i andra halvlek. Då kom jokern Andreas
Drugge in i leken då han byttes in mot
Martin Strömberg.
Det tog honom en och en halv minut att visa vad han
kunde. 1-0 till Elfsborg efter att Hasse
Berggren slagit ett inlägg från vänster
till en fristående Drugge
på andra sidan målet. Resten av matchen
var en nerväs väntan på slutsignalen.
Men AIK kom aldrig tillbaka igen utan i stället
kunde Elfsborg öka på ytterligare genom att
Hasse Berggren gjort 2-0
efter ett starkt jobb i AIK:s straffområde då
han kämpade in bollen bakom Daniel
Andersson i AIK-målet.
Det fanns inga gränser för den glädje
man hade inom sig efter 2-0 målet. Elfsborg hade
visat prov på anfallsvilja, kämpaglöd
och en förvånandsvärt bra defensiv.
Detta kan komma att bli en mycket rolig säsong.
Det återstår att se.
|