Dags då för hemmapremiär i allsvenskan 2002. Förväntningarna efter 2-0 segern mot AIK hade stigit ganska rejält framförallt eftersom spelet var så övertygande. För motståndet denna söndagseftermiddag var Halmstad BK som hade inlett med förlust (0-1) hemma mot Sundsvall och säkerligen var revanschsugna efter detta.

Det skulle komma att bli en mycket trevlig och välspelad match med högklassigt allsvenskt spel trots det rent ut sagt usla underlaget. Framförallt spelade båda lagen mycket boll på marken med underhållande kombinationsspel. Detta kryddades av många individuellt skickliga prestationer. Halmstad stod för en chocköppning då man fick en frispark strax utanför strafformådet i matchens inledning. Frisparken lyftes in i strafformådet och där fanns nickstarke Petter Hansson som nickade in 1-0 till HBK bara efter 40 sekunder.

Spelet var annars under de första självande minuterna jämnt men snart skulle Elfsborg komma att ta över allt mer. Det var stumtals spel mot ett mål under första halvlek och det var framförallt genom Lasse Nilsson som det mesta och det bästa rörde sig kring. Lasse som med sin snabbhet och spelskicklighet var ytterst giftig framåt. Bl.a. spelade han fram anfallskollegan Hasse Berggren till ett kanonläge men Hasses avslutning var klen. Därefter var det Martin Strömbergs tur att bli framspelad av Nilsson som spelade bollen snett inåt bakåt och Strömberg krutade på med väsntern men Conny Johansson i HBK-målet räddade till hörna. Elfsborg fick dock utdelning efter c:a 20 minuters spel och kunde kvittera genom just Lasse Nilsson som tog ner bollen snyggt i straffområdet, vände sig om och pricksköt bollen i mål. Detta var Lasses första allsvenska mål någonsin. Efter målet var det Elfsborg för hela slanten i en 10 minutersperiod och laget bjöd på propagandafotboll dock utan att det gav resultat i målprotokollet.

I andra halvlek bjöd båda lagen på fin fotboll och chanserna avlöste varandra åt båda håll. Försvaren höll dock tätt främst tack vare respektive lags resligar i försvaret. HBK:s Petter Hansson och Elfsborgs Martin Andersson var båda mycket bra matchen igenom.

Det syntes dock att inget av lagen var nöjda med oavgjort då man i andra halvlek enbart gjorde ofensiva byten. Elfsborg bytte in trion Andreas Drugge, Jonas Lundén och Jurica Siljanoski. Lundén som för övrigt gjorde allsvensk debut för Elfsborg. Drugge var till en början mycket nyttig då han spelade höger mittfält och vaskade därifrån fram flertalet chanser. När Lundén kom in flyttades Drugge upp i anfallet och Lundén tog plats som högermittfältare. Därefter sjönk anfallsfrekvensen hos Elfsborg men om det berodde på positionsbyten skall jag låta
vara osagt.

Några fler mål skulle det dock inte komma att bli utan matchen slutade 1-1 vilket kan tyckas vara ett fullt rättvist resultat vilket det också var. Det skall dock sägas att Elfsborg ägde det mesta av spelet framförallt i första halvlek men Halmstad hade två ypperliga chanser att avgöra mot slutet bl.a. med ett skott i ribbans underkant.

För övrigt kan nämnas att Guliganerna genomförde en gemensam marsch till Ryavallen med Halmstad supportrar Kvastarna ifrån Stora Torget. Detta var ett lite småtrevligt initiativ även om det blev en jättelik kö när vi anlände till Ryavallen.