I andra halvlek höjdes spelkvalitén något
till en början, framförallt från Elfsborgs
sida. Kantspelarna Jonas Lundén
och Pär Karlsson sprang
oerhört mycket och skapade på så sätt
ytor både åt sig själva och sina medspelare.
En bit in i andra halvlek kom Lasse
Nilsson åter i ett friläge och föll
på ett Kalmarben i straffområdet och där
trodde nog de flesta att domaren för dagen Anders
Frisk skulle blåsa straff men så
blev icke fallet. Istället fick Lasse
en varning för filmning. Jag skall inte säga
att Frisk gjorde fel eftersom
jag varken av situationen eller TV-reprisen kunde avgöra
om det var filming eller ej men jag hade inte klagat
på domslutet om det hade blivit straff (oavsett
vilket lag jag hållt på). Orättvisans
ande kändes dock som den hade lagt sig över
Ryavallen med tanke på den straff man senast fick
emot sig
i mötet med Hammarby efter en solklar filmning.
Nåväl, efter detta följde den intressantaste
perioden i matchen där nästan allt som är
värt att berätta hände. Elfsborg började
helt plötsligt att spela bra och samtidigt tände
publiken till i kylan. Jonas Lundén
var ytterst nära att sätta 1-0 till Elfsborg
i ett friläge men Petter
Wastå i Kalmarmålet räddade
mirakulöst nog skottet till hörna. Elfsborg
vann för övrigt hörnstatistiken med hela
9-0 och i rättvisans namn skulle också avgörande
komma just på en hörna. Jurica
Siljanoski slog hörnan från höger
och matchens lirare Joakim Alexandersson
nickade distinkt in bollen i mål.
Därefter kontrollerade Elfsborg tillställningen
ganska komfortabelt och var nog närmare 2-0 än
vad Kalmar var 1-1. Tungt för KFF som nu får
det svårt att klara sig kvar i allsvenskan men
desto roligare för Elfsborg som nu fick lite andrum
i bottenstriden. Malmö och Helsingborg nästa.
|