Matchen inleddes i ett rasande tempo med hårda tacklingar och snabbt spel. Det skulle dock märkas ganska snart att denna dag inte var Elfsborgs, den var helt enkelt vigd åt Djurgården och då fick väl alla som de ville, eller? Tänker närmast på den uppjagade stämningen runt om i Sverige och som tydligt märktes på Ryavallen denna dag. Det var Djurgårdsdaltande för hela slanten, t.o.m. i Ryavallens egna högtalarsystem.

Nåväl, ingen förutom 250 obetydliga Guliganer på sektion J blev väl ledsnare när Joakim Alexandersson begick sitt enda misstag i höst och serverade en bjudning till Johan Elmander som tackade och tog emot genom att göra 1-0 bakom Johan Wiland. Elfsborg spelade visserligen ganska fin fotboll men visade dock varför man inte gjort mer än ett mål de tre senaste matcherna. Skärpan framför mål och framförallt sista passningen var bedrövlig att skåda. Närmast ett mål var Hasse Berggren på en nick efter ett av få bra inlägg från Martin Strömberg. Isaksson i Djurgårdsmålet gjorde dock en fantomräddning och på returen räddade Elfsborgs Pär Karlsson av misstag bollen på mållinjen med huvudet.

Därefter var Djurgården ytterst nära att öka på till 2-0. Elmander kom i ett friläge, rundade Wiland och skulle bara lägga in bollen i mål men på mållinjen dök Strömberg upp och rensade undan bollen.

Andra halvlek fortsatte som den första. Djurgården kontrollerade händelserna mest tack vare Elfsborgs förtvivlade svårigheter att göra mål. Avgörandet kom en bit in i andra halvlek genom matchens prestation. Babis Stefanidis klackade sig snyggt förbi Elfsborgsförsvaret och serverade en fristående Andreas Johansson som satte bollen i mål.

Därefter var det bara för Djurgården att defilera hem segern och därmed var guldet bärgat. Resultatet var odiskutabelt. Djurgården var helt enkelt det bättre laget och det hjälper inte hur bra fotboll Elfsborg än spelar så länge man inte gör något mål. Ett mål på de avslutade fyra matcherna är inte godkänt.

I det stora hela gör unga, orutinerade Elfsborg ändå en hyfad säsong även om vi återigen åker ner tre placeringar sista omgången och slutligen hamnar på en i förhållandet svag 10:e plats. De stora problemen den här säsongen har varit ojämnheten och framförallt målskyttet. Dessutom behövs en härförare á la Anders Svensson på mittfältet. Om Elfsborg rättar till detta till nästa säsong kan vi se fram ett riktigt roligt år 2003. Vi ses då!!