Andra halvlek inleds precis som den första med
initativlöst, tråkgit spel och det dröjde
ända till den 61:a minuten innan Daniel
Ung var framme på en hörna och var
ytterst nära att stöta in bollen i mål
men den gick tätt utanför. Nu började
matchen tända till lite grann och det var Elfsborg
för hela slanten. Stumtals bjöd man på
spel som liknade det spel man visat upp i de inledande
allsvenska matcherna. I den 65:e matchminuten blir Andreas
Klarström frispelad av Lasse
Nilsson men avslutet går c:a fem meter
över mål. Efter detta har Lundén
och Ung en liten egen uppvisning
nere vid Sundsvalls vänstra hörnflagga och
bollen letar sig så småningom fram till
Hasse Berggren vars avslut
vållar problem för Fredrik
Sundfors.
Elfsborg fortsätter trycka på för ett
ledningsmål och samtidigt börjar publiken
tända till riktigt ordentligt och det var få
personer på Ryavallen som inte fullkomligt törstade
ihjäl efter ett Elfsborgsmål. I den 81:a
minuten är Joakim Alexandersson
ytterst nära att bota den törsten då
han går upp och nickar på en hörna.
Bollen går dock retfullt tätt över ribban,
ytterst nära. Därefter har Johan
Karlsson ett skott tätt utanför följt
av att Hasse Berggren är
en tå från att sätta bollen i mål
på Jonas Lundéns
inlägg. Elfsborg har dock inget flyt vilket märks
tydligt i matchens slutsekvens. I en grötig situation
i utkanten av Sundsvalls straffområde är
Elfsborgare flertalet gånger på väg
att komma loss i ett friläge men stoppas antingen
av en sundsvallstå eller snubblar på bollen.
Något mål blir det inte i matchen och man
blir rent ut sagt förvånad över Sundsvallsspelarnas
reaktioner efter matchen. Trots att de till spelet och
inställningen fått precis det resultat man
ville få hänger man ändå läpp,
mycket märkligt. Aldrig har jag sett ett lag spela
sådan mördande fotboll och verkligen gått
in för att spela 0-0. Sedan får det vara
hur mycket 4-4-2 på pappret det vill. i Verkligheten
var det något i stil med 8-1-1.
|