Det finns inga ord för den snedvridna fördelningen av sådant som kallas tur när man skall försöka bearbeta en match av den här karkatären. Ibland är det helt enkelt så att det helt enkelt inte går att vinna oavsett hur mycket man än försöker. I denna match var det inte Djurgården som stod för motståndet även om det stod så på pappret. Djurgården var bara en blårandig förklädnad av något övermäktigt som gett sig fan på att det där gulsvarta fotbollslaget från Borås inte skall få så mycket som en millimeter gratis. Detta övermäktiga väsen har svängt sitt magiska spö över alla gulsvarta spelare och försett de med gummifötter och missriktat sikte enbart för att jävlas.

Nu till det lite mer jordnära. Elfsborg började som vanligt riktigt bra och spelade ut Djurgården totalt den första kvarten. Inte mindre än fyra riktigt heta målchanser skapades varav en resulterade i ett stolpskott av Fredrik Berglund. Bella som för övrigt gjorde sin sista match för Elfsborg, igen.

Istället för logiska 1-0, 2-0 och kanske t.o.m. 3-0 var det naturligtvis istället Djurgården som tydligen var på planen trots allt som tog ledningen. Allsvenskans långsammaste anfallare, Geert den Ouden, var snabb endast då det behövdes och satte 1-0 bakom Wiland som börjat bli uttråkad av sysslolöshet. Elfsborg fortsatte mala på och radade upp den ena målchansen efter den andra för att vid slutet av varje anfalla börja tävla om vem som kunde sumpa den bästa chansen. Närmast var Martin Andersson som nickade i en annan del av ramvirket den här gången, nu i ribban.

Sällan har man sett ett lag bli så totalt utspelat och ändå inneha ledningen efter en halvlek. 15-3 i skott och 0-1 i mål talar väl sitt tydliga språk. Den största anledningen till Elfsborgs måltorka är dock ganska tydlig. Endast 2 av 15 skott var på mål.

I andra halvlek var Elfsborg inte riktigt lika överlägsna Djurgården i målchanser som i den första även om det var tillräckligt överlägset för att kunna vända matchen. Elfsborg hindrades dock alltid i sista stund av en Djurgårdstå, en mur till målvakt eller tidigare nämnda gummifötter.

Bästa chansen hade kanske Hasse Berggren då denna kom ren med målvkaten och försökte placera i bortre hörnet men Andreas Isaksson, mannen med världens längsta ben, kom i vägen. Istället för tidernas mest rättvisa kvittering skulle Elfsborg återigen spelas ett spratt. Efter att domaren olyckligt hindrat en Elfsborgsspelare att ta bollen fick den Ouden slutligen tag i den och frispelade en misstänkt offisdespringande Rene Makondele som tryckte in bollen precis vid mållinjen. Orättvist, otacksamt och meningslöst var orden efter detta.

En liten strimma hopp tändes när ständigt klagande Johan Arneng fick sitt andra gula kort för snack och fick lämna planen (dock helt obegripligt vad han kan ha klagat på, Djurgården fick ju precis allting gratis). Elfsborg satte in Jonas Lundén, Lasse Nilsson och Andreas Drugge och satsade allt vad man hade framåt dock utan resultat trots flertalet goda chanser att göra mål.

Matchen slutade 0-2 och sällan har man skådat ett slutresultat som varit så missvisande. Hade jag varit Djurgårdare idag hade jag köpt mig en trisslot, gömt mig i en garderob och börjat fundera på innebörden av att ta från de fattiga och ge till de rika eller hur det nu var.

Johan Sjöberg
Gjorde en av sina bättre matcher för året och var bra både defensivt och offensivt.
Samuel Holmén
Var på rejält spelhumör och var ofta delaktig i Elfsborgs kavalkad av målchanser.
Andreas Klarström
Hade ett bra skott inledningsvis och fortsatte sedan spela bra matchen igenom. Lite svaga fasta situationer dock.

Kristoffer Arvhage
Gjorde trots två billiga baklängesmål en bra match. Elfsborgs anfallsspel startas för det mesta av Arvhage med sin fina spelförståelse.
Magnus Samuelsson
Täppte till det centrala mittfältet så att Djurgårdens stjärnor inte fick så mycket utrymme. Hjälpte dock föga idag.
Johan Karlsson
Tillsammans med Sama gjorde han det surt för Källström och c:o samtidigt som spelet ända fram till DIF:s straffområde var av hög kvalité.
Fredrik Berglund
En ramträff och flertalet missade frilägen kan få vilken anfallare som helst att gå i kloster. Man vet inte om man skall skratta eller gråta när man ser vilken otur Bella har. Hoppas att han lyckas bättre i Roda.
Hans Berggren
Näst efter Bella matchens störste målsumpare. Hade ett kanonläge i andra halvlek att kvittera men Isaksson kanonräddade.
Jonas Lundén
Kom in som en frisk fläkt i andra halvlek men med ett facit på 0 gjorda mål på 38 allsvenska matcher för Elfsborg var han kanske inte rätt man att lösa Elfsborgs måltorka.