Elfsborg började piggt och hade några halvchanser redan från början, dock inte så farliga. Kul var att se inställningen hos spelarna och inte minst Ilola verkade taggad till tusen. Efter tio minuter fick MFF den första riktiga chansen i matchen efter ett missförstånd av mittbackarna men skottet tog i burgaveln. Mycket spel på mittfältet där MFF:arna, framförallt Alfonso, vann mest boll, de skapade ändå inga direkta målchanser.

Efter dryga kvarten kom skåningarna fram allt enklare och det såg stundtals lite virrigt ut hos de gulsvarta. Samuel Holmén spelade på gränsen till fult ett antal gånger och behöver putsa lite på sitt ibland ovårdade spel. Efter 19 minuter tog MFF ledningen genom Darko Lukanovic, en i både spelstil och utseende väldigt lik Zlatan. Efter det tog MFF tag i matchen rejält och hade ytterligare ett par halvchanser, men antingen tog Wiland bollen eller som oftast gick den över eller utanför. Det märktes att det fortfarande är i uppbyggningsskedet av säsongen och vare sig MFF eller IFE presterade speciellt mycket konstruktivt.

Efter dryga halvtimman kändes det som att detta skulle bli mycket svårt och de duktiga mittbackarna i Malmö tog oftast lätt tag i bollarna som slogs mot Nilsson eller Alexandersson. Efter en hörna, fint slagen av Lundén, fem minuter innan paus uppstod en tilltrasslad situation där plötsligt bollen låg bakom en inte helt säker Asper. Viss förvirring rådde vem som egentligen var sist på bollen men det visade sig vara Arvhage som hade satt pannan till. 1-1 i paus och förutom de första tio och 7-8 avslutningsminuterna handlade det mest om MFF.

Backarna verkade lite förvirrade stundtals och den ende backen som kändes riktig stabil i första halvlek var vänsterback Karlsson. Ilola gjorde mycket bra ifrån sig de första 45 och på högerkanten var Lundén ibland ett orosmoment för MFF-backarna. Daniel Alexandersson visade att han kan komma att konkurrera om en plats på topp fast det märks emellanåt på honom att det är annat tempo i allsvenskan än i superettan. Av Lasse Nilsson hoppas jag mer på än vad han uträttade i första, hade några halvchanser men fick inte till avsluten tillräckligt bara. Ibland small det ordentligt och det var mest de himmelsblå som fick ont, vilket talar för en bra inställning. Fast det var i det hela en juste halvlek.

Inga byten i paus och vad som hade sagts i omklädningsrummet gav utdelning ganska omgående. Elfsborg öppnade andra mycket piggt och piggast var Lasse Nilsson som blev fint frispelad redan efter 5 minuter och gjorde inget misstag när han slog bollen förbi Asper. Snyggt, och 2-1 till oss gjorde MFF:arna osäkra och från nu var det mest Elfsborg. Klarström började på sin kant få ordning på spelet och Daniel Alexandersson verkade ännu rappare i fötterna efter vilan. Hela backlinjen spelade med en helt annan säkerhet och det kämpades och vanns bollar på mitten mest hela tiden. Kanterna utnyttjades bra och ibland såg Malmöiterna mer än lovligt vilsna ut.

Spelövertaget utnyttjades på bästa sätt och en kvart efter ledningsmålet kom Lasse fri ytterligare en gång och visade vilken målskytt han är. 2-1 var snyggt, 3-1 ännu snyggare och det som efter 0-1 såg så tungt ut hade förbytts i ett rent segertåg. Samtliga hade höjt sig ett par snäpp i andra och med lite tur kunde D. Alexandersson fått sätta dit en också men kom ett par gånger lite för sent. Kanske var det tempot som sagt. Det tycktes som att våra spelare hade betydligt mer ork än pågarna och det kändes närmare 4-1 än 3-2. Fast när det återstår en kvart får en helt fristående Zlatan-kopia reducera och göra sitt andra mål, det måste närmast likna hjärnsläpp vad backarna höll på med då. Nåväl, publiken runt planen började hoppas på ett tredje Malmömål men nu var det kämpatag i hela det gulsvarta laget och närmare än någon frispark i farligt läge kom aldrig Malmö.

Det som sedan såg ut som farligheter tog antingen backarna eller Wiland hand om. Slutminuterna handlade mest om kamp och en viss kramp hos hemmaspelarna som, tillsammans med publiken, blev alltmer frustrerade över utebliven kvittering. Två byten gjordes, Ilola gick ut med en liten stund kvar och in kom Niklasson och gjorde bra ifrån sig den korta tid han var med. Vem den andre var som gick ut minns jag inte men in kom då Emil Backlund som dock inte hann uträtta så mycket på de få minuter han var med. Möjligtvis drog Martin A på sig en skada i slutskedet men han fortsatte och förhoppningsvis var det inget allvarligt.

När sedan den utmärkte domaren blåste av matchen hördes spridda buanden från publiken. En sak är dock säkert, det var i alla fall inte IF Elfsborg de buade åt.

Riktigt bra idag tycker jag Jari Ilola var, åtminstone jag har inte sett honom i den form och med den inställningen tidigare. Kul. Johan Karlsson förtjänar också toppbetyg men det är man väl liksom van vid numer. Jag tycker även Lundén skall få betyget mycket bra och då det är svårt att förbise en tvåmålskytt så hamnar även Lasse bland dessa.

Bra var, och kul att se var D. Alexandersson, Klarström i den andra halvleken samt Arvhage.

Wiland hade inte så mycket att stå i och målen var inget att göra åt. Holmén, Andersson, Sjöberg kan bara bli bättre, med det inte sagt att de var dåliga.