I samma ögonblick jag kom in på bortasektionen på G:a Ullevi (ja, det är illa att vara försenad, men jag cyklade så snabbt jag kunde) hördes ett brål från samma sektion och tydligen hade Elfsborg gjort 1-0 redan efter tre minuter. Målskytten var, hör och häpna, Lasse Nilsson som i det närmaste gått i ide vad det gäller målskytte. Men nu har björnen från Borlänge äntligen vaknat, härligt!

Elfsborg som ändrat om en hel del i startelvan p.g.a. skador och avstängningar åt båda håll så att säga (Berggren avstängd, Samuelsson skadad, Holmén tillbaka från avstängning och Ilola tillbaka från skada), sen matchen mot Blåvitt i torsdags spelade mycket bra och aggressivt, trots det tuffa spelschemat.

Örgryte hade dock en del farliga chanser. Farligast var det då Tryggvi Gudmundsson nickade i undersidan av ribban och nästan rakt ner på målinjen. Även Elfsborg hade en ramträff i första halvlek då Samuel Holmén sköt en bit utanför straffområdet och träffade ribbans överkant.

1-0 till Elfsborg stod sig dock halvleken ut.

Den andra halvleken fortsatte ungefär som den första med småtreligt spel (som det alltid är mellan ÖIS och Elfsborg) från båda håll och chanser framför båda burväktarna. Målvkatsfighten vann dock Wiland både på antal insläppta mål och poäng då han stod för flertalet fina ingripanden.

Dick Last i ÖIS-målet fick däremot släppa en boll till bakom sig då Andreas Drugge slog en perfekt löpboll på Andreas Nilsson som sprang perfekt i djupled, kom fri och satte bollen med en yttersida mellan benen på Last. Nilsson blev synbart glad och sprang ut mot en jublande guligan-klack med näven i vädret.

Resten av matchen innehåll visserligen ytterligare chanser åt båda håll, möjligtvis något högre tryck från ÖIS av naturliga skäl, men ledningen kändes aldrig hotad.

En stabil och klar seger bådar gott inför returen i UEFA-Cupen mot Dinamo Zagreb på Torsdag. Bara att ladda batterierna!