Domaren blåste till spel. Elfsborg började klart bäst och efter den första kvarten borde Elfsborg ha lett med 2-0. Holmén och Nilsson hade var sitt utmärkt läge att göra mål, men den förre sköt över och den senare misslyckades med att överlista Covic i hammarbymålet. Båda chanserna var resultatet av bra aggressivt spel och fint passningsspel.
Så småningom var det Hammarby som allt mer tog över matchen och det fina passningsspelet. Men Wiland i Elfsborgs mål visade äntligen att han är värd sin plats i förstauppställningen. De som tvivlat på honom efter de första matcherna kunde konstatera att den gamle Wiland var tillbaka.
Matchen igenom var han utmärkt och tog hand om allt som kom inom räckhåll. Vid ett par tillfällen undrade vi på läktaren om han hade gummiarmar, för vissa räddningar såg direkt omöjliga ut.
Vid något tillfälle visade han dock prov på sin gummifot, när insparkarna knappt lyfte från gräset, men allteftersom matchen led såg Wiland starkare och starkare ut.
Till vänster om sig hade Wiland Garba Lawall som äntligen visade vad han kan. Lawall var duktig på att läsa spelet och att ta hand om sin motståndare Runström i Bajen.
Enda problemet med Lawall var hans passningar i sidled på egen planhalva som var rätt livsfarliga. Efter första halvlek var jag dock säker på att Runström skulle bli utbytt, för allt han gjorde var att kasta sig till marken som en skjuten kråka för att få frispark. Förbi Lawall kom han inte.
|