Gå på fotboll i framtidens Borås!

Lördagen den 16 maj 2007.
IF Elfsborg - Kalmar FF i fotbollsallsvenskan på Sveriges bästa arena Nyavallen. Borås stolthet ligger trea i tabellen och det unga och tekniska laget skördar framgång med sitt vägvinnande spel, det snackas om att återigen vinna guld.

Jämfört med hur det var för några år sedan har det skett stora förändringar kring matcherna i Borås. Direkt när man kommer in i centrum märker man vad som kommer hända samma dag. I en majoritet av alla affärer, pubar och restauranger hänger något förknippat med Borås stolthet, en halsduk, flagga eller matchtröja. Överallt går det omkring folk med Elfsborgsrelaterat på sig som precis som en själv ska se matchen och man ger dem en uppmuntrande nick. På alla restauranger sitter kompisgäng eller familjer som ska se matchen och äter och laddar upp gemensamt. På pubarna i centrum samlas det även en del folk som laddar upp före matchen med öl och snack inför matchen. Så småningom blir det att bege sig till busstorget och hoppa på en av alla gratisbussar med Elfsborgsflaggor på taket som på matchdagarna går ut till knalleland och arenaområdet. Med två och en halv timme kvar till matchen börjar det bli fullt på bussarna, det är inte många som tar bil till matchen.

Väl framme ökar tätheten med gulsvarta souvenirer. Alla i Knallelandsområdet verkar som om de ska på matchen. Beger mig mot den nya väldiga arenan som med sin höjd syns ifrån långt håll, i folkmun kallad Elfsborgs Fästning. Och det ligger verkligen något i det, på snart två och halv säsong har inte Elfsborg förlorat en enda match på sin nya hemmaplan. Beger mig mot souveniraffären som ligger ut mot Skaraborgsvägen. Inser belåtet att det är bättre att vänta och ta mitt besök någon annan dag, det är nämligen som vanligt helt knôkat med folk som verkar köpa saker åt hela familjen. Istället beger jag mig runt Ålgårdsläktaren och vidare till den pub som Elfsborg och Guliganerna gemensamt driver. På 50 meters håll hörs allsången när dörrarna öppnas. Stället rymmer 300 personer och det är som vanligt fyllt till bristningsgränsen. Knör mig in, beställer en kall Elfsborgsöl och sjunger med i sången. När jag med 45 minuter kvar bestämmer mig för att gå in till matchen är det fullt med folk på väg in till arenan. Det går snabbt att komma in och bakom läktarna råder full aktivitet, det säljs fullt med souvenirer ifrån de mindre försäljningsstånden och de som ännu inte ätit passar på att göra det i sista stund.

När det är 30 minuter beger jag mig in till min plats på arenan. Det verkar som att resten av dagens publik gjort detsamma. Runt 8000 personer har nämligen säsongskort på "fästningen" vilket borgar för konstant höga publiksiffror. Till dagens match beräknas ca: 12 500 personer vilket är något under snittet än så länge. Sedan en timme tillbaka har det spelats musik inne på arenan, varav varannan har varit någon Elfsborgsrelaterad låt. Längst ute på kanten på ena kortsidan finns bortasektionen med Kalmars 200 tillresta supportrar. Utan förvarning sluter de plötsligt upp i en sång, vilket gör att klacksektionen med 1500 personer på Ålgårdsläktarens långsida vaknar till liv. När Kalmarklacken sjungit klart drar klacken med en majoritet av resten av långsidan igång "Ååå Kalmar, Ååå Kalmar ni måste höja era röster för att höras". Detta följs upp av ett enormt "andra sidan är ni klara" ifrån Ålgårdsläktaren. Följt av ett öronbedövande "jajamensan fattas bara" när 4000 personer på huvudläktaren svarar. Efter det följer Ålgårdsläktaren upp med "heja di gule" och som vanligt svarar huvudläktaren unisont "framåt för seger". Dessa två mantran bollas sedan fram och tillbaka. Ljudvolymen som uppstår när nästan 10 000 personer tar i allt de kan för att överträffa varandras långsidesläktare är enorm. Elfsborgsspelarna nere i omklädningsrummet ler eller skakar bara på huvudet. Känslan som finns i hela omklädningsrummet är "idag kan vi inte förlora". Efter några minuter ebbar sångerna ut, det är fem minuter kvar till spelarnas inmarsch och alla vet vad som komma skall. När tonerna av den nyinspelade "härliga Elfsborg, säg finns det nåt bättre gäng" tar ton i högtalarna ställer sig all sittande publik upp. Över hela "fästningen" bildades ett enormt gulsvart hav när var enda halsduk, flagga eller annat gulsvart hålls upp. Sakta, sakta, sakta sjungs tonerna av kampsången som förenar varenda Elfsborgare på arenan. Vid andra refrängen överröster 12 000 sjungande personer högtalarsystemet. Hymnen som kommit att fungera som Elfsborgs nationalsåg avslutas med ännu ett öronbedövande jubel följt av att hela publiken viftar med flaggor eller snurrar runt sina haldukar och stämmer upp i "älskar Elfsborg, gör vi" så att det ekar så det står härliga till i den kokande fästningen.

Det är signalen på att inmarschen ska börja och "starkare än någonsin" spelas samtidigt som spelarna äntrar planen. Över hela Ålgårdsläktares nedre del vecklas en enorm läktarflagga ut. Den pryds av två västgötalejon som håller ett Elfsborgsemblem emellan sig och på båda sidor om är det schackrutit gulsvart mönster. Längst ner vid planen utmed hela långsidan stiger sakta massiv gul rök mot himlen. På återstående tre läktare bildas ett enormt flagghav när alla som köpt eller tillverkat flaggor själva viftar med dem, fästningen kokar!

Spelarpresentationen tar vid, störst ljudvolym är det som vanligt när nr. 9 Anders Svensson presenteras eller hur ska man annars beskriva det när speakern Göran Lohne ropar "nummer nio, Anders"….. Och över 12 000 svarar "Svensson" i en ljudorkan som hörs en kilometer bort. Matchstarten skjuts upp några minuter för att få bort all rök ifrån tifot vilket gör att stämningen inför matchstart ytterligare trissas upp, "I-F-E, IFE, IFE gula svart lag, vi ska alltid stödja er när andra lägger av" ekar ifrån läktarhåll när domaren blåser igång matchen. Det visar sig snart att känslan som spelarna hade i omklädningsrummet kommer att infrias. Kalmars spelare ser bortkomna ut och gör enkla misstag samtidigt som Eleganterna IF Elfsborg är laddade till tänderna och än en gång visar upp en bländande teknik och ett underbart kortpassningsspel. På läktarplats är det inte tyst mer än några sekunder åt gången. Den pulserande klacken på Ålgårdsläktaren är som ett hjärta åt resten av fästningen som med mer regel än undantag sjunger med på allt som startas ifrån klacksektionen. Vid hörnor och farliga anfall ställer sig även en majoritet av de på sittplats upp och manar på de 11 hjältarna på planen. Vem hade ens i sin vildaste fantasi kunnat ana något sådant för några år sedan när man höll till på DDR arenan Ryavallen?

Helt programenligt vinner Elfsborg med 3-0 och de sista 10 minutera av matchen står hela publiken upp och hyllar Eleganterna som i och med segern tar ett steg närmare serieledningen. Direkt efter slutsignalen går spelarna ärevarv och tackar publiken. Men det är inte nog, en stor del av åskådarna stannar kvar och ropar in spelarna igen." Man måste ju passa på att peppa dem inför kommande matcher". Efter matchen tar jag mig tillsammans med resten av publiken långsamt ut, snabbast iväg har de som skall åka med de bussar ifrån Alingsås, Falköpig, Varberg och andra ställen som går varje match. För övriga i publiken så kommer nog en stor del av dem att fortsätta ut i Borås nattliv som dagen till ära kommer att gå i de gulsvarta färgerna. Själv börjar jag fundera på vad det kommer att stå i morgondagens tidningar. "Elfsborg fortfarande obesegrade i fästningen" eller "Elfsborgs fästning kokade när Elfsborg tog steget upp i serietoppen". I vilket fall som helst är det match igen om två veckor. Då i västkustderbyt mot IFK Göteborg, tur att man har biljett, de är nämligen slutsålda sedan länge….

Krönikan skriven av Eric Sjölin 2003-11-10