|
Gräsmattor på moderna arenor
Varför är gräsmattorna på de nya arenorna
ofta de mest kritiserade? Här kommer svaret.
Ett studiearbete av Arnd Peiffer
Detta är min översättning av en tysk artikel
som känns aktuell då många allsvenska planer
ofta är av mindre bra kvalitet, framförallt på
våren.
Problemen med gräsmattor på de moderna arenorna
är numera vanligt förekommande. Hela tiden kritiseras
gräsmattans skick i media eller av åskådare.
Vad som slår en särskilt är att gräset
är i dåligt skick på framför allt de
nya, moderna arenorna. Efter att fotbolls-VM år 2006
tilldelats Tyskland kan man nu följa en våg av
renoveringar av gamla arenor samt ovanligt många nybyggnationer.
För att få arrangera matcher i VM måste dock
de delvis föråldrade arenorna fräschas upp,
då de inte längre motsvarar de krav som finns på
en modern stadion.
Hur fina dessa arenor än är medför de samtidigt
problem för planen, då förutsättningarna
för planen och gräset ändras. På grund
av att solens strålar och vinden får svårare
att nå in uppkommer ansenliga problem med växande,
sjukdomar och svamp. Detta medför att gräsmattorna
ofta är i dåligt tillstånd och inte klarar
en fotbollsmatch över 90 minuter utan skavanker. För
sådana centrala problem med gräsmattorna måste
de redan befintliga lösningarna optimeras eller så
måste man hitta nya vägar. Dessa kan sökas
inom de mest skilda områden – arkitekturen, underlaget,
gräset i sig, odlingsområdet eller bland övriga
gräspåverkande faktorer.
Nyläggning av färdigt gräs med Amsterdam
Arena som exempel
En möjlig lösning är att regelmässigt
byta ut de skadade gräsytorna med nytt färdigt gräs.
På en del arenor är förutsättningarna
för gräset så dåliga att detta snabbt
förlorar i kvalitet och måste bytas ut. Så
är fallet speciellt på de intima arenorna utan
löparbanor, med höga läktare och tak som släpper
in väldigt lite, eller till och med inget, ljus. Exempel
på sådana arenor i Tyskland är Westfalenstadion
i Dortmund, Fritz-Walter-Stadion i Kaiserslautern och den
nya AOL-Arena i Hamburg.
Med en utomordentlig insats bedrivs läggandet av nytt
gräs på Amsterdam Arena. Där byttes gräsmattan
tidigare ut mot nytt färdigt gräs fyra till sex
gånger per år. Sådant gräs måste
först växa till sig på speciella ställen
i 15 månader och odlas av specialister. Fördelen
med färdigt gräs är att det går att anlägga
det i bästa skick (tåligt, sjukdomsfritt och stresstolerant).
Företaget Gebrüder Peiffer i Willich, Tyskland,
producent av detta gräs, producerar sedan över 25
år färdigt gräs och hör till de ledande
firmorna i Europa. Deras gräs finns nu för tiden
på många arenor i Europa, från Cardiff till
Turin. Även i Tyskland spelar lag från Bundesliga
till lägre divisioner på gräs från denna
firma.
Ursprungligen var det planerat att gräset på Amsterdam
Arena skulle vara likna ITM-systemet. I detta system bygger
man ihop gräsmattan av cirka 7 500 enkelmoduler som kan
transporteras med gaffeltruck. På detta sätt kan
gräsmattan transporteras in och ut på arenan. Detta
system användes redan i Silverdome i Detroit under VM
1994. Men när arenan, som kostat 190 miljoner D-mark,
var färdigbyggd stod det dock klart att detta systemet
inte skulle passa så bra. Arbetsinsatserna och kostnaderna
för att hela tiden köra gräset in och ut på
arenan vore helt enkelt för stora. Dessutom lämnar
detta system alltid skarvar i gräsmattan. För en
helt flyttbar gräsmatta var det redan för sent,
därför beslutade man att helt enkelt bara byta ut
gräsmattan vid behov.
Enligt de som sköter arenan är denna variant till
och med kostnadseffektivare än den skjutbara gräsmattan,
som redan finns i Arnhem och Gelsenkirchen [intresserade kan
ta en titt på www.arena-auf-schalke.de], då kostnaderna
för in- och uttransporterandet av den 11 000 ton tunga
skjutbara gräsmattan ligger i trakten av 16 000 Euro.
Även kostnaderna byggkostnaderna för det skjutbara
systemet undviks på detta sätt.
I Amsterdam hade man i och för sig en tid stora problem
med gräsmattan, dessa kunde man dock bli av med på
grund av de kunskaper man fått de senaste åren.
Den senaste färdiga gräsmattan från Gebrüder
Peiffer höll hela sju månader [alltså en
allsvensk säsong] och behövde bytas ut endast på
grund av att den belastades extra under kungliga bröllopsfirandet
i början av februari 2002. När man hade stora problem
med gräset diskuterade man till och med att lägga
in en konstgräsmatta på arenan men Ajax, som har
arenan som hemmaplan, betonade att man föredrar naturgräs.
En normal fotbollsgräsmatta på 7 000 till 8 000
kvadratmeter kan med alla för- och efterarbeten läggas
på tre dagar med färdigt gräs i form av stora
rullar. En sån rulle är 10 till 20 kvadratmeter
stor, har en skalstyrka på 45 millimeter och väger,
allt efter storlek, ett ton eller mer. Fördelen med dessa
stora rullar är att det, på grund av deras tjocklek
och vikt, genast går att spela på och belasta
den nylagda gräsmattan. Så spelade man t.ex. tre
gånger inom en vecka på den nylagda gräsmattan
på Amsterdam Arena (Ajax och det holländska landslaget),
inklusive avslutande träningar på matcharenan.
Innan man kan lägga in en ny gräsmatta på
en arena måste man ”skala av” den gamla gräsmattan.
Då tas de gamla grästorvorna och en del av det
bärande skiktet bort. I anslutning till detta måste
det bärande skiktet lösas upp och göras plant,
sedan läggs det färdiga gräset därpå.
Då måste man vara noga med att inte lämna
några ojämnheter eller skarvar i gräsmattan.
För att markskikten mellan själva gräsmattan
och det bärande skiktet skall blandas upp bättre
bearbetas ytan därefter med en Verti-Drain-apparat [vertikal
dränering] som gör fina hål i marken. Det
färdiga gräset finns i olika former. Normalt handlar
det dock om rullar, som finns i olika storlekar. För
större ytor, som en fotbollsplan, är de nämnda
stora rullarna lämpligast.
För att byta ut mindre, skadade gräsytor används
lämpligast mindre rullar som också används
i privatgårdar och parker. De är 2,5 meter långa,
40 centimeter breda och har en skalstyrka på 15 till
25 millimeter. Varje kvadratmeter väger, allt efter mark
och fuktighetsgrad 15 till 20 kilo.
Ett annat alternativ är att gräset inte ligger
på rulle utan erbjuds i fyrkanter på 40 x 50 centimeter.
Dessa fyrkanter är särskilt lämpliga för
att byta ut mindre, särskilt belastade ytor på
planen, t.ex. målområdena.
Mer information finns på www.peiffer-willich.de.
Krönikan skriven av Stefan Carlsson
2002-12-05
|
