5 minuter före matchstart vandrar Svenska landslaget nervöst genom spelargången in på planen. Hela Råsunda formligen exploderar. Den östra läktaren bildar med hjälp av ark den Svenska flaggan. Likadant är det på västra där spelarna går ut. På båda kortsidorna är det ett enda kaos med hundratals Svenska flaggor i alla storlekar, konfetti, rullar, bengaler, rökbomber osv. Matchen blir tvungen att skjutas upp några minuter för att få bort all rök. När röken försvunnit är det dags för nationalsångerna. Hela Råsunda ställer sig upp. När det är dags för "du gamla du fria" fylls alla läktarsektioner med Svenska flaggor och halsdukar. Hela Råsunda förvandlas och blir en gul och blå massa. Musiken börjar, minst 30 000 står upp och sjunger med i nationalsången för full hals. Tjejen som skulle ha sjungit sången ger med ett leende upp alla försök att sjunga efter 30 sekunder. Sången ifrån den gungande blågula folkmassan dränker alla försök till att höras. På Tv bilderna kan man se spelarnas ansiktsuttryck när de tittar upp mot folkhavet. Man ser att de känner sig stolta och de ler och sjunger med allt högre. De nervösa minerna byts ut mot mer självsäkra.

Nationalsången avslutas med ett öronbedövande jubel. Alla på Råsunda sätter sig ned förutom norra nedre som är fyllt med Gnagare, Bajare, Djurgårdare, Skåningar, Göteborgare, folk ifrån hela Sverige skapar en mäktig landslagsklack på 8000 personer. Alla är där för en sak, nämligen att lyfta fram Sverige till seger. Allt annat är otänkbart.

Efter 10 minuter händer det som inte får hända. Motståndarlaget tar ledningen med 1-0. Spelarna i Sverige tittar på varandra, hur kunde detta hända? Direkt efter avspark sätter den stora klacken på norra nedre igång "kom igen Sverige" efter 3 rundan blir det så att Norra ropar och sedan stämmer resten av Råsunda in och svarar "kom igen Sverige". Växelsången fortsätter minut efter minut. För spelarna på planen känns det som ljudet blir starkare för varje gång. Spelarna lyfter huvudet och börjar kämpa hårdare för varje boll. Motståndarlaget blir nu istället ängsligt och tittar sig omkring. Kulmen på ljudet blir när Sverige får en hörna i slutet av halvleken. Hela Råsunda ställer sig upp och börjar skandera "Tryck in bollen", "Tryck in bollen". Ljungberg slår en hörna där Patrik Andersson slänger sig fram med huvudet före och på något sätt lyckas få in bollen trots det kompakta motståndarförsvaret. Patrik håller som bäst på att slå huvudet i stolpen, men bollen ska bara in! Hela Råsunda exploderar. Alla läktare förvandlas återigen och blir fulla med hundratals efter hundratals Svenska flaggor. Med nyvunnet självförtroende och med sångerna ifrån stora delar av publiken så fortsätter Sverige andra halvlek som man avslutat den första. Sverige drar ifrån och med 5 minuter kvar av matchen leder Sverige med 3-1. Då dras "du gamla du fria" återigen igång ifrån den stora klacken på norra nedre.

Samma procedur som när spelarna kom in sätts igång. Hela Råsunda ställer sig upp och samtliga läktare blir ett gungande hav när alla för full hals stämmer in i sången som sjungs med sällan skådad stolthet i rösten. Motståndarlaget tittar bara förundrat upp på den gungande folkmassan och skakar på huvudet. För varje bokstav som sjungs ökar volymen och uppgifter gör gällande att sången skulle ha hörts 1.5 kilometer ifrån Råsunda eftersom vinden låg åt rätt håll. Efter att sången avslutats står hela publiken kvar och ger Sverige stående ovationer de sista minuterna på matchen. 15 minuter efter matchen ropas spelarna återigen in på planen och stora delar av publiken står fortfarande kvar och sjunger. Efter matchen förvandlas hela Solna och Stockholm till ett firande folkhav där festen håller på resten av natten med ren Karnivalstämning på gator och torg. Dagen efter tackar spelarna publiken för stödet i diverse tidningar och medger att det var klart avgörande för matchens utgång.

Tyvärr ser verkligheten för det mesta inte ut som jag nu beskrivit. Men det är ju givetvis så som vi alla vill att det ska vara (?). Verkligheten idag är att stämningen utgörs av utspridda småungar med några gastutor och ansiktsmålningar. När det dras igång en ramsa är det Svääärige klapp-klapp-klapp som ropas av enstaka personer. Går det bra för Sverige så kan det bli så att en majoritet av publiken ropar med i Sverige klapp-klapp-klapp eller att man t o m. drar igång "andra sidan är ni klara". Antalet flaggor på läktaren är minst sagt begränsade och att hela läktarna skulle vara gula är en klar underdrift. Gult är inte ens majoriteten av färgerna på läktaren. "Tifot" om man nu kan kalla det de är att SvFF själva släpper iväg några hundra gula och blå ballonger. Nej, vill man höra på stämningen på landskamperna ska man bege sig till England, Turkiet, Holland, Skottland eller varför inte Danmark. De enda gångerna som man kan uppleva riktigt bra stöd för Sverige är under ett stort mästerskap eller under någon populär bortalandskamp som den borta mot England på Wembley.

Att det råder dålig stämning på fotbollslandskamperna är ett faktum som många uppmärksammat. Även Tommy Söderberg och spelarna har gått ut och sagt att de skulle vilja att det var bättre stämning på Sveriges matcher. En del försök som projekt "norra nedre" har gjorts och det har sedan länge funnits en vilja bland de olika supporterföreningarna att ta tag i problemet. Men problemet har varit att få folk organiserade och Svenska fotbollsförbundet själva. Tro det eller ej, men Svenska fotbollsförbundet har länge motarbetat en klack på landskamperna. Inför Sverige - England 98 erbjöds folk ifrån Sthlms lagens tifogrupper att ordna ett tifo på matchen. Först såg det inte ut att fungera över huvudtaget eftersom SvFF ville att de skulle bilda både en svensk och en engelsk flagga med ark!. Hallå var inte tanken med tifot att lyfta fram Sverige? Efter att man slopat den engelska flaggan gick tifo folket med på att göra den Svenska flaggan, vilket blev väldigt snyggt.

Så sent som i höstas hade supporterunionen som är ett nätverk för Sveriges supporterklubbar samtal med SvFF om att bilda en klacksektion på matcherna. Efter diskussioner fram och tillbaka kom SvFF fram till att de inte kunde släppa 1 (EN) sektion på norra nedre till att där bara sälja klackbiljetter som skulle vara ståplats. Deras svar var att de inte vågade eftersom det var oklart om den skulle bli utsåld. Bara i Stockholm finns det över 9000 registrerade fotbollssupportrar i olika föreningar. I hela Sverige rör det sig om uppemot 15-16 000 registrerade supportrar. Skulle inte dessa kunna fylla 1 (en, one, uno) sektion? Jag tror att den verkliga anledningen är att Svenska fotbollsförbundet är nöjda om de kan locka olika företag som köper diverse paket där matchen ingår och barnfamiljer som vill handla godis för flera hundra. Som det ser ut i nuläget verkar det som om det i fortsättningen kommer att se ut som det gör. Ställer du dig upp på matchen riskerar du att bli utkastad vare sig du är på kortsidan eller inte. Drar du igång en mer avancerad sång än Sverige klapp-klapp-klapp kollar folk med oförstående ögon på dig, innan de återigen börjar gräva i popcornpåsen.

Men vi supportrar som följer vårat klubblag år ut och år in dag efter dag. Vi vill ju att Svenska landslaget ska få det stöd de förtjänar. För tro mig det finns verkligen en vilja att göra förbättringar. Först och främst måste det skapas ett bättre samarbete mellan supporterföreningarna. Där är supporterunionen ett bra exempel. Det bästa vore om det startades en supporterklubb där alla kunde bli medlemmar. Exempelvis skulle man kunna göra så att man höjde medlemsavgiften hos de vanliga supporterföreningarna. Där kunde man välja om man ville bli medlem i supporterföreningen för Sverige eller betala det vanliga priset och bara bli i sin klubbs supporterförening. Sedan är det ju tvunget att SvFF ändrar inställning och släpper sektioner där det bara säljs klackbiljetter så att de som vill sjunga hamnar på samma plats. Själv ryser jag när jag tänker på hur snyggt det vore om alla som har Svenska flaggor hemma skulle ta med dem till matcherna. För det måste ju vara 35 - 40 % av Sveriges befolkning som har en svensk flagga. Det skulle betyda 10 000 Svenska flaggor på matchen. Frågan är vad vill SvFF? För vad de svenska supportrarna, förbundskaptenerna och spelarna vill, det vet vi ju redan.

Krönikan skriven av Erik Sjölin 2002-03-04