Supporterintervjun - Lennart Odhström
Här får du som besökare chansen
att varje vecka lära känna en guligan från
något av landets alla hörn. Denna vecka har turen
kommit till Lennart Odhström som sannerligen är
den Guligan som tillryggalagt flest mil för att följa
sitt älskade Elfsborg.
Namn: |
Lennart Odhström |
Ålder: |
47 |
Bor: |
Umeå |
Aktiv supporter sedan: |
1970 |
Typ av engagemang för klubben: |
Skrikit till oss många poäng |
Hur kommer det sig att du blev Elfsborgare?
Det är inte utan att man kan säga, blev född
till det. Det i sig en prestation då fadern på
60-talet hade ett mycket gott öga till Norrby. Fast det
var till Elfsborgs matcher på Ryavallen som resorna
gick ifrån Stallgatan i Vårgårda. Det var
några "gubbar" på gatan som turades
om att köra och om det blev någon plats över
fick barnen åka. Det var stort attt åka till Ryavallen
och se Elfsborg. På den tiden var det alltid fullt med
folk och löparbanorna användes som åskådarplats
med utburna bänkar. Nu när den nya läktaren
snart är klar är det något att komma ihåg
för den tiden kommer aldrig igen.
Hur är du som person på
läktaren?
Ombytlig. Min ambition är att ha kul och vara trevlig
samt heja fram Elfsborg. Fast det kan hända att något
elakt slinker över läpparna. Då hoppas jag
att någon griper in och säger ifrån. Precis
som jag jag själv gör utan att tveka om någon
ropar något dumt eller bär sig allmänt idiotiskt
åt.
Beskriv hur en bra supporter ska vara.
En bra supporter är en som inser att det krävs att
någon håller på motståndarlaget. Respektera
det andra lagets supportrar och uppför dig som folk.
Är du en person som lätt
gnäller och kräver tränarens avgång då
det går dåligt för laget?
Är nog den som försvarar tränaren i det längsta
om han inte gjort något in i helsike dumt.
VG är samlingsplatsen för
oss Elfsborgare på Internet. Hänger du med i allt
som skrivs?
Läser varje kommatecken.
Ungefär hur många matcher
ser du live per år?
Numer blir det bara 8-9, men har under mina år i Norrland
legat på 16-18.
Elfsborgsmål du aldrig glömmer.
Det mål jag aldrig glömmer, mer än när
det gjordes, är målet som Bo Falk gjorde i en Allsvensk
match i början av 1970-talet. Bosse får bollen
vid mittlinjen och springer ihop med en Malmöspelare,
båda faller till marken, men Bosse kommer upp först
och fortsätter mot mål. Han kommer en bit och på
nytt springer han och en Mffare ihop med samma utgång,
bägge faller till marken, återigen är det
Bossse som kommer upp först och tar bollen och går
vidare mot mål. Detta sker ännu en gång med
samma utgång, till
sist kommer Bossse Falk in i straffområdet och scenen
upprepar sig Bosse krockar med Malmöspelare denna gång
målvakten och bägge faller ihop, än en gång
är det Bosse Falk som tar sig upp upp på benen
först och sätter bollen i mål. Ryavallens
gulsvarta del var i extas. Det varsynd att inte TV fanns på
plats denna dag för detta mål hade förtjänat
att sparas på band.
Lyckligaste ögonblicket som Elfsborgare?
Har ännu inte inträffat, det blir när vi vinner
SM-Guld!
Match jag helst av allt vill glömma.
Förlusten i våras mot ICA!
Vi frågar / Du svarar:
Ryavallen: Är varmt förtjust
i Ryavallen
Guliganerna: Tycker om
Sittplats: Kan inte ha det roligt
Bengaler: Nej
Bortaresor: Ja tack, (blir många
om man bor i Umeå)
Allsvenskan: Håller hyfsat
hög standard
Sammanställd av Kenneth Nygren
och Erik Blomkvist 2004-10-10
|