Supporterintervjun - Arne Wingqvist
Här får du som besökare chansen
att varje vecka lära känna en guligan från
något av landets alla hörn. Denna vecka har turen
kommit till en riktig veteransupporter som följt Elfsborg
i över 50 år, Arne Wingqvist från Järfälla.
Namn: |
Arne Wingqvist |
Ålder: |
61 |
Bor: |
Barkarby, Järfälla |
Aktiv supporter sedan: |
Urminnes tider eller åtminstone sedan 1950 |
Typ av engagemang för klubben: |
Passiv åskådare mest framför text-TV
numera, medlem i föreningen och även i Guliganerna
sedan ett tag, agiterar gärna för Elfsborg i
bekantskapskretsen. |
Hur kommer det sig att du blev Elfsborgare?
Min salig far var knallgul och indoktrineringen började
nog i vaggan. Fotbollsintresset startade med alfabilderna
i slutet av 40-talet. Jag är mest stolt över att
jag aldrig sviktade ens under Norrbys ettåriga visit
i allsvenskan.
Hur är du som person på
läktaren?
Rätt lugn utåt sett (numera) men jublar fortfarande
vid gulsvarta mål. Förluster går ut över
hustrun på kvällen.
Beskriv hur en bra supporter ska vara.
En äkta supporter har en relation till sitt lag jämfört
med den till en familjemedlem, som gläds åt framgångar
men aldrig sviker i motgångens stund. En bra supporter
har självklart ett brinnande intresse för fotboll
men bör ändå präglas av distans och lite
"glimten i ögat".
Är du en person som lätt
gnäller och kräver tränarens avgång då
det går dåligt för laget?
Nej, jag förutsätter att lagledning och styrelse
utser tränare som vet mer än jag om fotboll, spelsystem,
taktik och spelarnas dagsform.
VG är samlingsplatsen för
oss Elfsborgare på Internet. Hänger du med i allt
som skrivs?
Jag har nog läst alla inlägg sedan starten
och skriver någon gång själv, mest av nostalgikaraktär.
Att (andras) inlägg genomgående håller hög
nivå beror säkert på att ingen kan skriva
anonymt.
Ungefär hur många matcher
ser du live per år?
Tyvärr bara fem-sex nu för tiden.
Elfsborgsmål du aldrig glömmer.
Det finns ett antal:
- Kinis Johanssons mål i revanchmatchen mot Norrby 1955
- Ove Grahns debutmål i 3-0 matchen mot IFK Norrköping
1961
- Gert Christianssons stänkare i krysset mot Degerfors
i 6 - 1 matchen 1964
- Eller varför inte Mattiassons mål efter Moses
inlägg i 2-2 matchen mot IFK Göteborg 1997
Lyckligaste ögonblicket som Elfsborgare?
När SM-guldet var klart efter ÖIS-matchen på
hösten -61, men återkomsten till Allsvenskan -97
och Cup-gulden ligger också bra till.
Match jag helst av allt vill glömma.
Det måste bli 1-6 mot Norrby i första derbyt på
Ryavallen 1954.
Vi frågar / Du svarar:
Ryavallen: Klassisk arena som
nu tjänat ut
Guliganerna: Sanna supportrar
utan ligistfasoner
Sittplats: Än så länge
orkar jag stå
Bengaler: För riskabelt,
det räcker med ett brinnande engagemang
Bortaresor: Verkar vara sköna
upplevelser, deltar tyvärr inte
Allsvenskan: Fotbollsveriges motor
Sammanställd av Kenneth Nygren
och Erik Blomkvist 2004-11-01
|