Supporterintervjun - Stefan Carlsson

Här får du som besökare chansen att varje vecka lära känna en guligan från något av landets alla hörn. Denna vecka har turen kommit till Stefan Carlsson som bl.a. sitter med i Guliganernas Arenagrupp för att driva fram Guliganernas intresse för den nya arenan.

Hur kommer det sig att du blev Elfsborgare?

Min pappa, som sen länge är gulsvart, tog med mig och och min bror till Ryavallen när vi var små. Jag fastnade och var med en hel del på 80-talet. Jag stod längst fram och tittade genom kravallstaketet. Under de svåra åren i div I var jag dock inte där många gånger. Nytändningen kom 1995, då jag var på vårderbyt mot Norrby. Det året såg jag även näst sista matchen mot Skövde som på grund av en strejk gick i Ulricehamn. 1996 såg jag de flesta hemmamatcher och för första gången på tio år en bortamatch, nämligen i Ljungskile.

Hur är du som person på läktaren?

Jag lever med i allt som sker och häver ur mig en del mindre trevliga spontana saker mot domare och motståndare, något jag sällan gör annars. Jag står i klacken både borta och hemma och sjunger med i ramsorna.

Beskriv hur en bra supporter ska vara.

En bra supporter ska ställa upp för sitt lag i vått och torrt. Dåliga resultat, dåligt spel eller dåligt väder hindrar inte att man ser matchen på plats. När laget förtjänar ditt stöd som minst, det är då laget behöver stödet som mest.

Är du en person som lätt gnäller och kräver tränarens avgång då det går dåligt för laget?

Jag är i grunden positiv men kritiserar naturligtvis när jag tycker att tränare och spelare förtjänar det. Dock betyder inte detta att jag kräver tränarens avgång. Det ska mycket till om jag ska göra det.

VG är samlingsplatsen för oss Elfsborgare. Hänger du med i allt som skrivs?

Ja, jag är beroende av VG. Jag läser allt medan mitt eget skrivande går i vågor.

Ungefär hur många matcher ser du live per år?

De senaste åren har det blivit omkring 20 allsvenska matcher på plats.

Elfsborgsmål du aldrig glömmer.

Naturligtvis är Anders Svenssons volleymål i krysset i hemmamatchen mot Malmö 1999 något jag aldrig glömmer. Även Anders Torstenssons kvittering borta mot Ljungskile 1996 kommer vara kvar i minnet för att det var så viktigt.

Lyckligaste ögonblicket som Elfsborgare?

Segern mot AIK i cupfinalen efter straffar 2001. Att uppleva guldet efter tolv straffomgångar trots att jag efter två missade straffar var säker på att det var kört, det var fantastiskt!

Match jag helst av allt vill glömma.

Just nu är det bortaförlusten mot IFK Göteborg.

Vi frågar / Du svarar:

Ryavallen: Ska bli skönt med en ny arena!
Guliganerna: Skönt gäng!
Sittplats: Behöver någon som drar igång dem!
Bengaler: Inget jag är noga med.
Bortaresor: Så mycket mer än bara matchen!
Allsvenskan: Känns lite liten efter att ha bott i Tyskland men ändå världens viktigaste liga

Sammanställd av Erik Blomkvist och Kenneth Nygren 2004-05-25